Malleflickorna

Antal besök:

Mia berättar om Stubina

Grimner A-Stubina bor i Avesta tillsammans med matte Mia (född 1965 och singel). Stubina är en energisk glad liten prick som gillar brottningsmatcher och att kampa med vad som bjuds för stunden. Näsarbete är också uppskattat av henne. Hon är en mycket tillgänglig trevlig malletös som säkert skulle kunna gå hur långt som helst, med rätt förare vill säga ;)

Skrivet av Uzie, den 11. mar, 2010

Jobbigare snorunge får man leta efter - det är du, om du undrar. Här är man snäll och vill inte äta upp dig när matte har övergivit mig hemma hos dig för man ska inte äta upp sin värdinna har matte lärt mig, men då börjar DU... nån måtta får det vara! Jag hade dessutom vunnit om inte våra mattar hade skrikit åt oss när vi började slåss, så det så! Och har du gett mig hostan så ger jag dig nåt annat när vi ses nästa gång, så det så!
Krya på dig så vi kan bråka mer sen. ;)

Hemsida:

http://teacherjen.braveblog.com

Skrivet av Mia, den 9. mar, 2010

ATT VARA PÅ ALERTEN.....

när man har kennelhosta är inte det allra enklaste. Skulle på mitt eget lilla vis mota bort en alltför närgången joggare som dök upp från ingenstans och det gick inte som jag hade tänkt mig!!!???
Skallet liksom fastnade i halsen på mig och upp kom i stället äckligt slem. Kräktes nästan ner mig och har inte den blekaste om vart den där joggaren tog vägen. Borta var han i alla fall när min hostattack var passé så man kan väl säga att jag lyckades med mitt uppdrag ändå, duktiga jag!!!
Kärringen tycker att jag är ganska behaglig när jag är sjuk. Går inte på alla cylindrar om man så säger. Men hon vill samtidigt att jag ska bli frisk igen. Hon ger mig lite dubbla budskap den där matten...inte så enkel alla gånger att tyda.

Innan jag blev sjuk så hann jag träffa Uzie lite grann. Det blev ett Tant&Fjant-möte. Uzie är snart 8 år och en stor malledam med ännu större pondus. Å jag är tydligen den fjantiga som inte är lika respektingivande. Lyckades reta upp henne så till den milda grad att hon gav sig på mig....men jag käftade tebax så gott jag kunde. Så det slutade nog oavgjort tror jag. Mattarna lade sig väl i som vanligt så vi fick lägga ner projektet rätt så snabbt.
Uzie skulle tillbringa några timmar hos oss en av dagarna för att Jenny skulle kunna få vara moster fullt ut och leka med barnen istället för med vovvar.
Då passade jag på att testa lite....kretsade runt, runt en dovt morrande äldre tik. Prövade att lägga hakan på hennes rygg och det gick ju bra.
Hon blev visserligen väldigt stel och konstig och ljuden jag hörde från henne lät som ett rytande från magen.
Nu är ju jag van vid att höra vrålknorrande magar så jag fäste mig inte så mycket vid att Uzie verkade behöva ett mål mat.
Tog chansen och klättrade helt sonika upp på henne och kopplade framtassarna om hennes bakparti.

DET var mindre lyckat kan jag säga!!!

Just när det hände: Näradödenupplevelse!
1 minut senare: Har skådat döden i vitögat och det var ganska läbbigt.
2 minuter senare: Uzie HADE större tänder än mig men inte så väldigt...
3 minuter senare: Ska jag fösöka en gång till tro?
4 minuter senare: Tja, varför inte, skam den som ger sig.

Vad betyder "har du inte alla hästar i stallet"?
Matten sa så till mig vid nåt tillfälle och jag fattade ingenting....???

Nu tar den här besvärliga hostan över. Måste avsluta för idag och vila en stund. Det är ju en dag i morgon oxå.....å den vill jag vara med på så mycket jag bara orkar!

//Bakterien Stubina

E-mail:

Skrivet av Jenny, den 28. feb, 2010

Men titta, du har ju skrivit i bloggen! ;) Du får skriva oftare ju, skyll inte på att det är svårt med klor. Snart kommer vi och hälsar på och då får du akta dig om du ska hålla på och sticka upp, och dessutom får du träna hundmöten och sånt - ha ha! Kramar på ser, ses snart!

E-mail:

Hemsida:

http://teacherjen.braveblog.com

Skrivet av Mia, den 23. feb, 2010

URFÄLLD MEN SAMTIDIGT MASSOR AV...

gråa hår hemma här!

Jo, så är det minsann. Jag har tappat mina och kärringen hon ändrar färg i skallen, å det med en rysligt tempo.
Hon säger att det är mitt fel att hon grånar? För att jag har blivit en dryg, trotsig, obstinat uppkäftig och rebellisk tonåring som dessutom har fått selektiv hörsel.
Låter mycket gör jag oxå, hade jag inte varit tik hade man kunna tro att jag kommit i målbrottet.

Kan inte gå fint alls i kopplet längre och absolut inte när vi ska möta/passera andra hundar.
Så helt plötsligt var det dags att lära in nåt nytt trams. Nämligen att gå BAKOM matte när hon säger så.
Det är inte så himla svårt när vi är själva och vi går på en smal stig eller har en plogvall på sidan av oss. Då är jag riktigt duktig har jag fått höra. Men när vi möter andra vovvar då liksom glömmer jag vad det var jag skulle göra och vill kasta mig framåt.
Men så får jag alltså inte göra....och jag blir genast förpassad in i rätta ledet igen.
Jag gillar inte att jag MÅSTE göra saker. Men nu har matten bestämt sig för att så här ska det vara, och då blir det så oxå.
Å tro mig!!!! Hon kan vara envisare än en åsna när hon sätter den sidan till.
Det vore väl mycket enklare för oss alla om hon köpte hårfärg och fixade bort dom där fula stråna. Men nu ska det tydligen ändras på en massa i min vardag i stället...

Min skendräktighet är nästan över nu och skönt är det. För det har varit jobbigt med mjölken i juvren, speciellt nu när det är så mycket snö och kyla ute.

Jag är även friröntgad vid det här laget, så även två av mina syskon :)

Vi spyr galla över snön vid det här laget och önskar oss en grönskande vår med sol och fågelkvitter.
Jag har hört något väldigt intressant, nämligen att det som göms i snö kommer fram vid tö!

Är visserligen duktig att hitta ätbara saker trots snödjupet. Häromdagen plockade jag ner ett fruset, svart och ruttet äpple från ett träd vi passerade.
Å en jättestor potatis (förmodligen kastad i höstas) nere vid kolonilotterna undgick inte heller min suveräna näsa. Den var väl inte i toppskick men den fick duga...

Har lite hopp om livet iaf//Stubina

E-mail:

Skrivet av Mia, den 28. jan, 2010

HAR FYLLT ETT ÅR NU....

med vadå för något? Med rackartyg, lek, och kramar och även nå't trams som kärringen kallar för "seriösa träningstillfällen"!

Jag blir mer och mer en livsnjutare och passar på att citera en text som jag har som lärobok just nu. Astrid Lindgren har skrivit den och jag är övertygad om att hon måste ha tänkt på mig när hon skapade den. Finns även en trallvänlig melodi till denna men den har jag inte lärt mig ännu.

"Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
Fast än vet du vad,
inte just idag,
jag gör det helst en annan dag.

Mors lilla lathund sa:
Ingen kan så bra som jag,
men tycker du som jag, tycker du som jag,
så gör jag det en annan dag"

Tyvärr hade jag inget val den dagen när jag fyllde år. Blev ett veterinärbesök i födelsdagspresent. Röntgen skippade vi men det blev en otäck j-a öron- och halskoll istället.
Inte nog med det.
Vaccinering!!!
Vad är det för idiot som uppfunnit det???

En vass lång nål kördes in i nackskinnet på mig! Jisses vad det sved och gjorde ont :(
Jag skrek som en hel flock med griskultingar och nånstans i bakhuvudet hörde jag någon kalla mig YNKA!!!
Direkt giftmörderskan var färdig och morsan hade släppt greppet om mig så hoppade jag efter den där otrevliga människan och slog käft efter händerna på henne. Var enbart ute efter att skrämma henne, men hon behandlade mig som om jag vore ett stycke luft! Jag blev "nonchad" som det så vackert heter.
Har dom där vetrienritärerna (eller vad för annat svårt&märkvärdigt dom kallas) rätt att göra så?

Var iallafall frisk och kry i min hals och mina öron, dvs ingen infektion eller inflammation.
Åkte så äntligen ifrån detta helvetiska ställe (jordens avgrund) och hem.

Mmmm! Mums! Nu skulle det nog vankas tårta eller ett härligt köttben å några skojiga leksaker kanske?

Men nej då!!! Blir beordrad att lägga mig ner på golvet och sakta men säkert trycker hon ut nån vidrig illaluktande vätska i båda mina hörselorgan.
Om hon bara lät bli att låta så hurtigt himla klämkäck när hon utsatte mig för eländet.
Lät ungefär så här:

Nuuuuu duuuu lilla Snuttan, ska du få lite öööööronrens i dina fiiiina paraboler.....å det kommer att bli så sköööönt såååå efteråt.

Är det någon som vill ha en elak matte så finns hon för avhämtning här. Hon är väääldigt billig just nu (å kommer nog alltid att vara det). Kostar nästan inga kronor alls.Vid närmare eftertanke är hon GRATIS!

Over and out// Stubina

E-mail:

Skrivet av Mia, den 21. jan, 2010

BLOGGSKRYT ELLER SKRYTBLOGG?

Min matte har sagt att nu är det på tiden att vi frågar malletanten Anna om den här bloggen verkligen ska fortsätta att heta "gästblogg"?

Ett mer passande och korrekt namn vore väl SKRYTBLOGG? För mycket av den varan har det varit och kommer att så förbli...

Vad ska jag skrävla om den här gången då tro?
Jo, att jag idag kunde möta TRE!!! (3!!!) människor på raken på en smal cykelbana UTAN att försöka hoppa på dom för att hälsa (läs hångla och armtugga)!
Dessutom har jag passerat LÖS genom en gigantisk flock med änder! Ville så jättegärna jaga dom att jag skakade men lät bli. Dom var så nära mig att jag enkelt hade kunnat fånga både en och flera (på samma gång tror jag) om jag hade försökt...
men det gjorde jag alltså inte! Det ni! Det är väl skryt på absolut högsta nivå?
Jag borde säkert skämmas...men det gör jag inte.
Matte sa att det var ett riktigt eldprov jag blev utsatt för och hon är stolt över mig.
Hon hade tidigare i veckan ett inplanerat RIKTIGT eldprov för mig. Men eftersom det inte gick som hon hade tänkt sig (å det var helt och hållet hennes fel) så nöjde hon sig med det här istället.

Så ska det va'! Bort med allt negativt och in med det positiva!

När min matte var magsjuk förra helgen så hörde jag henne säga till någon att hon önskade att hon hade ägt en vandrande pinne och inte en hund...det gjorde mig ledsen :(

Men så tänkte jag positivt istället...
Jag kan ju faktiskt bli den där vandrande pinnen som hon så gärna önskar sig.

Har ägnat massor av timmar till att träna och åter träna och resultatet har inte låtit vänta på sig.

Övning GER verkligen färdighet!

Klart. Slut.// Stubina

E-mail:

Skrivet av Mia, den 11. jan, 2010

ÅRS-(S)KRÖNIKA......

eller "Resumé av min uppväxt"

Mars: Jag landar i en liten brukshåla som heter Avesta hos min nya matte. Visar redan från början att jag är en självständig individ som gillar att jaga bilar, bussar, motorcyklar, joggare mm. Tröttar ut kärringen genom att vända på dygnet och vilja ut på nätterna för att baja. Hinner inte med sån't på dagarna då det händer alltför mycket andra roliga saker som jag prioriterar.

April: Ett av två stora öron reser upp sig. Lär mig att ta mig upp i soffan samt att stå på rumsbordet. Gör också en del tappra försök att komma åt tavlorna på väggarna men misslyckas med det. Slåss en hel del med golvmoppen och dammsugaren som båda måste användas flitigt här hemma.

Maj: Nu reser sig även det andra stora örat och jag får stor användning för dom när jag lyssnar efter daggmaskarna i jorden. Slipper åtminstonde att gå hungrig utomhus när jag kan hitta så läckert proteintillskott själv. Lever efter mottot "allt går att äta bara man inte är kräsen".

Juni: Äter, leker, badar, äter, leker, badar, äter, lek........

Juli: Jag har växt en hel del. Jag är störst, bäst och vackrast å gu'nåde den som försöker bevisa motsatsen.

Augusti: Har nästan slutat jaga joggare iaf. Lär mig att hata katter istället. Springer på igelkotten och börjar hata den också.

September: Jag och min matte tycker inte alltid lika. Mitt tycke är bättre än hennes. Jag är fortfarande störst, bäst och vackrast....

Oktober: Växer inte så mycket nu för tiden. Har upptäckt att det finns några andra som är mycket större än mig. Men jag är fortfarande bäst och vackrast.

November: Funderar över om jag kanske är minst, sämst och fulast nu för tiden? Börjar löpa och känner mig allmänt hängig&nere.

December: Löpet avklarat. Käkat mycket god julmat. Vintern kom och med den både kyla och snö.
Blivit större, men inombords den här gången. Har antagit en mer vuxen attityd nu. Kanhända jag inte är störst, bäst och vackrast men jag kan förvandlas till en bitch snabbare än ni tror.

Vid datorn, Stubina

E-mail:

Skrivet av Mia, den 6. jan, 2010

-23 GRADER DÄR GÅR GRÄNSEN.....

för vad mina tassar klarar! Det nya året gör ont. Kisspärlan som alltid blir kvar i hårstråna fryser till is och när jag måste sätta mig ner på backen för att tvätta bort den så får jag kramp i benen i stället. Vad det detta jag skulle se fram emot???

Då var nog det gamla året bättre tror jag! Speciellt i slutet av det, har aldrig fått smaka så mycket godsaker på en och samma gång. Lutfisken var helt klart en av favvorätterna även om det mesta slank ner väldigt enkelt och fort. Både morsan och jag har nog utökat vårt kroppsomfång lite grann, speciellt den förstnämnda, hehehe. Hon skulle ta på sig ett par täckbyxor häromdagen men fick ge upp och pressa sig ner i skoteroverallen i stället. Jag hörde henne väsa ansträngt nåt om att byxj-a måste ha krympt i tvätten men mig lurar hon inte.

Själva nyårsafton var lite extra spännande. Det pangade och smällde, knastrade och tjöt och hela himlen lystes upp i ett färgsprakande scenarie. Jag tog det hela med ro även om jag tyckte det såg ut att vara skojiga saker. Vid ett tillfälle så hamnade vi på fel ställe och en raket small av två meter ifrån oss just när vi passerade. Jag reagerade som sig bör genom att först kasta mig baklänges in i knäna på matte för att sekunden senare slänga mig lika snabbt framåt för att kolla vad det var för något som hade låtit så illa. Sen brydde jag mig inte mer om det. Jag fick jättemycket beröm av kärringen men ska jag vara ärlig så fattade jag inte vad jag hade gjort som var så himla braaaaaaa å duuuuuuktigt?
Ibland är hon helmysko min matte....

Vad har hänt mer sedan sist då?
Jo jag har fått lite större tuttar fast det är väl inget man ska skryta om egentligen......
Fick en ny skojig leksak i julklapp oxå, en blå vacker kampring i gummi. Det är så häftigt när jag och matte leker med den för den töjer sig när jag drar i den samtidigt som den vill dra tillbaka mig. Måste fundera ut hur jag ska göra för att orka dra loss den ur näven på bromsklossen i andra änden.
En av teorierna jag har (och som jag även prövat lite smått) är att försöka tugga av den så den upphör att vara en ring. Då får matte problem att hålla i den skulle jag tro...?
Å andra sidan är risken stor att hon kasserar den som leksak (puckot har gjort så förr) om jag gör sönder den och det vill jag ju inte.

Om några veckor fyller jag 1 år!!!!
DET ser jag fram emot :)
Jag ska nämligen få en RÖNTGEN lagom till min ettårsdag och jag kan knappt bärga mig.....
Vet inte exakt vad det är för något men kul är det säkert?
Det ska väl alla saker vara som man får, tycker ni inte?

Klä på er i kylan alla två- och fyrbenta och GOD FORTSÄTTNING på det nya året.

Over and out//Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 21. dec, 2009

HJUL, HJUL, KNARRANDE HJUL......

Nu var det dags igen! Att uppdatera min vardag lite alltså. Som alla vet vid det här laget så har det ju kommit snö i så gott som hela landet. Å det är så himla roligt tycker jag.
Jag springer i den, ramlar i den, gräver i den, rullar i den, ligger i den, kissar i den å jag äter den. Jag är snabb i snön å kärringen är väldigt långsam i den, hehe. Det betyder att jag hinner göra en massa bus och rackartyg :)
Vinter är med andra ord en mycket bra årstid om man är hund.

Allt låter så annorlunda oxå!
Isflaken som följer med älven låter skitkul när de skrapar i bropelarna. Har varit på väg flera gånger ut i älven för att kolla det där spännande lätet men då har morsan hunnit med å sett och genast ropat NEJ till mig. Jag är inte överdrivet road av att det är plogat på cykelbanorna för då har hon ett rappare tempo i benen och hinner liksom med att passa på mig.

Har ni märkt att även bilarna låter på ett annat sätt när det är snö på gatorna? Det knarrar så häftigt från hjulen när de bromsar in eller åker sakta. Brukar även då försöka att undersöka (läs springa dit) ljudet. Får tydligen inte göra det heller, ibland är hon bara så vrång min matte.
En dag när jag gick halvfint i koppel blev jag akut nyfiken när en bil passerade. Kunde inte hejda mig alls utan accelererade från noll till 50 på mindre än en sekund. Å vad hände då? Kärringen ramlar omkull, hehehe.
Skrattade dock inte så länge för jag har sällan hört henne bli så arg nångång.
Självklart bad jag om ursäkt genom att överösa henne med hela min kropp och all min kärlek såsom blöta pussar och tassar i ansiktet på henne. Hjälpte henne tom av med mössan och såg till att hon fick lite skön kall snö innanför halskragen att kyla sig med men hon verkade inte ett dugg lyckligare av det...märkligt???

Nu är det bara några dagar kvar till julafton och den ser jag fram emot. Har hört det pratas om skinka, köttbullar, prinskorvar, lax mm och allt det där kan jag oxå tänka mig att äta. Ställer mig dock mer tveksam till rödbets- och sillsallad. Kan någon berätta om det duger som föda eller ej? Bråttom är det! Svar önskas innan torsdag, tack!

Idag har jag varit till ett ridhus och stört andra när de tränade. Skönt att kunna göra en insats för mina två- och fyrbenta klubbkamrater. Å fast jag inte fick göra just så mycket mer än att bara störa de andra så blev jag väldigt trött ändå.
Käkade lite när jag kom hem, satte mig och skrev detta, men nu känner jag att jag måste krypa upp i soffan och sova en stund. GÄSP!

Ha en fridefull jul!

Kram, Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 1. dec, 2009

MIDNATT RÅDER TYST DET ÄR.....

i huset, tyst i huset
alla sover alla utom buset, utom buset!

Å när jag hör nå't suspekt litet ljud då talar jag om högt&tydligt (med en röstresurs som kan väcka döda) att jag minsann också är klarvaken och beredd att gripa in om det skulle behövas!
Vid det här laget så är det inte tyst i huset längre och alla de som sov så gott springer nu runt i sina bostäder och letar efter hörselskydd samt svär långa ramsor över den där förb-e hundj-n som bor i C-porten.
Matte säger att jag nog kommit in i spökåldern å det kan jag hålla med om. Jag gillar att skrämmas iaf, hehehe!

För övrigt gör jag mitt yttersta för att hjälpa henne med advents- och julpynt.
Jag har märkt att hon är förtjust i röda saker så jag blodar ner både här och där. Har sprutlackerat några väggar och är väldigt nöjd med resultatet. Juletid är en bra period att löpa i ;)

Det enda som fattas nu är några rejäla snöfall! Jag vill ha en vit jul och jag hoppas att kärringen också vill det, på alla sätt&vis!

Må så gott allihopa!

Kram, Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 25. nov, 2009

NU VAR DET LÄNGESEDAN
jag skrev något här. Har känt mig lite trött och sliten pga att det hänt en hel del på sistonde.

För ett par helger sedan fick jag finfrämmande av mina systrar Stina&Wilda. Den några år äldre Trolla var också med och även Anna som är matte till alla dessa vovvar.
Det var en rolig sammankomst vill jag lova...men det var jobbigt också. Tänk er själva att helt plöstligt få konkurrens om allt man äger och har! Favvoliggplatser blev ockuperade och köket blev invaderat. De tog tom över min matte vid några tillfällen!!!
Förstår ni att det blev hur drygt som helst?
Men vi hade roligt också!
Vilda, galna lekar utomhus med mycket jakt och brottning, precis som jag vill ha det. Hoppas få återse de allihopa snart igen...

Det blev några dagar med mycket sömn efter detta.
På onsdagen hade jag kvicknat till så pass att jag var mitt forna jag igen.
Fick träffa Troy på torsdagen! Å vilket kärt återseende det blev. Vi hade mycket att ta igen eftersom det var ett tag sedan vi sågs. Vi busade mer än en timme i skogen. Det är LYCKA det!

Jag har (enligt kärringen) betett mig lite underligt sista tiden...har bl a vadat ut i ån för att bajsa, inte velat gått ut på dagarna när det är ljust osv...
Natten till i söndags hände det nå't jättekonstigt? Det kom blod ur stjärten på mig och det känns så märkligt i hela kroppen.
Har tydligen gått in i mitt första löp???
Jag fattar ingenting??? Löpt har jag väl gjort ända sedan jag var liten. Kan både springa fort och långt!!!
Har i alla fall inte gjort nå' mer "konstiga" saker sedan detta hände.
För nu har jag blivit en STOR flicka.
Å nu förväntar sig matte att jag ska bli lite mer vuxnare i huvudet oxå.

Det kan hon glömma, hehehe. Det är nu det RIKTIGA helvetet börjar för hennes del.

Kram från Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 10. nov, 2009

NÅGON.....

har gnagt sönder en jackficka för att komma åt torra godisrester!
Någon stal dessutom en smörgås från köksbordet vid ett obevakat tillfälle!
Äpplena i fruktskålen har också försvunnit och det verkar som om det är den där "någon" som tagit de...
å tydligen är det jag som är någon???
Vad ska man säga....
Jo, att matte får väl se till att hänga upp jackorna i stället för att slänga de på stolen i hallen (hon är en riktig slarva).
Smörgåsar och frukt tycker jag hon kan lägga direkt i min matskål där de hör hemma.
Finns mycket annat gott hon skulle kunna lägga i den också enligt min mening...

För övrigt har jag haft en ganska tråkig vecka. Trafikvett har stått på träningsschemat. Att försöka gå på en och samma sida när vi är ute och traskar. I stället för att zickzacka mig fram. Men hallå!!! Det är ju jättesvårt ju! Jag vill ju vara överallt och helst samtidigt. Å det luktar så spännande på båda sidorna om vägarna. Ofta ligger det ätbara saker där också :)

Så saknar jag Troy jättemycket. Han är en rottweilerpojk som är ca 6 månader äldre än mig...
Han är min allra bästa vän och lekkamrat. Jag kan göra precis vad som helst med honom, han blir aldrig arg på mig.
Nja, kanske att jag överdrev lite där...han blir arg på mig ibland men då springer jag ifrån honom och jag är snabbare än ljudet...
Tänker nog fria lite med den grabben när jag blir äldre. Hoppas han är lika förtjust i mig som jag är i honom.
Vi har iaf inte setts på en hel evighet å jag längtar så tills jag ska få möta honom igen..

Nu ska jag drömma om Troy en stund å när jag vaknar har jag ett mål mat att se fram emot. Får nöja mig med det så länge!

Må så gott!
Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Maria Ilehag, den 29. okt, 2009

JAG OCH TJURARNA I PAMPLONA.....

skulle passa bra ihop säger morsan. Jag borde åtminstonde vara den som manglar ner flest människor under rusningen å jag skulle sannolikt hinna med att komma först fram till arenan också.
Allt grundar sig på den där roliga tallgrenen jag fick tag på i skogen idag. När jag leker så påminner jag tydligen om tjuren Ferdinand när han blev stucken av en geting....????
Låter iaf spännande det där med tjurarna och jag vill helt klart åka dit och leka med de nå'n gång i livet.
Få se om min önskan blir uppfylld!

Det har hänt mer skojigt idag. Vi var ganska nära den lokala skjutbanan där det pangade på rätt friskt. Nyttigt för mig tycker morsan, för ljudet är lite annorlunda än det jag normalt brukar få höra av klubbens startpistol.
Jädrans va' det lät! Första gången så hoppade jag nästan av vägen för jag skulle vända mig mot det håll panget kom ifrån.
Stod och kikade en stund om jag skulle se vad det var för någ'e. Kollade in morsan också men hon verkade inte ha hört någonting över huvud taget. Undrar om hon är döv kärringen?
Sprang sedan vidare när det plötsligt kom ett skott till. Men nu då morsan, nu hörde du väl?
Nää, hon hörde inte det skottet heller..
Så när det fortsatte att skjutas så gjorde jag som matte, struntade i alltihopa och ägnade mig istället åt en stunds skönt gyttjebad i ett dike.
Matte badade förstås inte men jag hjälpte henne att se ut som om hon gjort det ;)

Nästa händelse var när vi passerade Vattenfalls kursgård. En massa "gubbar" som klättrar i stolpar såg jag. De hade något på fötterna som troligen var jättelånga vridna klor (ingen elak matte som klipper dessa tydligen). Å en del stod i lastmaskinsskopor högt upp och skruvade i de där trådarna som brukar surra lite. Kraftledningar heter det visst. Kände att jag var tvungen att brösta upp mig å morra åt de när jag passerade. Fick lite problem med motoriken då! Det är svårt att gå när man är stel som en stock och glömmer bort att titta vart man sätter tassarna. Slog nästan i malleskallen i ett träd och sekunden senare snubblade jag på en sten så alla tassarna vek sig.
Å kärringen hon bara tokskrattade åt mig....

När vi nästan var hemma så möter vi Alfred och hans dagmatte. Alfred är en stilig kille strax över året, men jag är inte förtjust i honom alls.
Vi lekte en gång förut och hade riktigt roligt tillsammans....men så fick Alfred för sig att han skulle nosa mig i stjärten och då fick jag nog.
Det är nämligen en boxer vi snackar om här å att få ett snörvlande huvud (med en tunga som är två decimeter bred) inkörd i röven är INTE saker som jag ställer upp på.

Bara så ni vet!

Må så gott!
Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 23. okt, 2009

DET LIGGER SNÖ I LUFTEN.....

säger matte! Inte kan jag se nå't ovanligt. Däremot så ligger det alltid ätbara saker på marken. Speciellt i skogen. Pinnar, jättegoda stora karameller som tydligen heter älgbajs. Något mindre (men precis lika läckra) pastiller av märket rådjurspruttar och sist men inte absolut inte minst, en riktig delikatess, som kärringen benämner som människoavföring. När jag hittar sånt blir jag superlycklig och fullständigt okontaktbar.
Det gäller att skynda på och äta så mycket man bara hinner innan man blir upptäckt...

Jag kan tipsa alla mina syskon och hundkompisar om att även papperet som ofta ligger alldeles bredvid är ätbart och fullt godkänt som föda enligt mig.
VARNING! Se upp för era mattar och hussar bara! Min matte blir alltid på dåligt humör när jag äter av det där sistnämnda. Hon vill inte gärna gosa med mig på många timmar efteråt. Kallar mig äcklig och föser bort mig när jag vill pussas....
Få se om hon ändrar sig när hon blir lite större?
För jag tänker då inte sluta äta något som är så mumsigt....

Puss och kram från Stubina&Mia

E-mail:

Skrivet av Mia, den 16. okt, 2009

ATT VARA ELLER INTE VARA.....nyfiken?

Häromkvällen när jag och morsan skulle ut på sista kvälls-pinken så stod det två jättestora röda bilar ute på gården. På taken till bilarna såg jag något mycket intressant. Blåa stora leksaker som blinkade och snurrade! Jag försökte klättra upp och hämta dem för jag ville verkligen HA, men morsan tyckte annrolunda. För det mesta brukar jag få undersöka allt jag vill så hur ska hon ha det egentligen?
SUCK! Ska jag vara nyfiken eller inte?
Jag vet att morsan också var intresserad fast hon verkade hellre vilja undersöka människorna som sprang omkring med vita hjälmar och sotsvarta overaller.

Morsan lyckades iaf lura iväg mig därifrån, eller så drog hon kanske bort mig, jag minns inte så tydligt. Troligtvis alternativ nummer två eftersom jag inte är så lätt att avleda (som det så fint heter) i sådana där situationer. Det enda jag minnns är de där leksakerna som jag inte fick leka med......

Idag har vi ett rysligt regnväder här i Avesta. Det betyder att min morsa inte är lika aktiv som vanligt. Då drabbas jag av-leda (det där ordet igen) Så för att roa mig själv en stund har jag lekt med en sömnig fluga tills den inte kunde röra sig mer och jag har hållt på med heminredning.
Panelgardiner är såå skojiga att fösa åt sidorna så de fastnar utanför blombrädorna, något jag brukar sysselsätta mig med ganska ofta till morsans stora förtret. Hon tycker att gardiner ska hänga rakt och kallar mig "Slyngelknodda" när jag inte kan sluta med det jag håller på med.

Det gör ingenting att hon säger så, jag är lika glad ändå!

Kram från Stubina&Mia

PS. Angående brandkårsutryckningen kan tilläggas att det var rökutveckling i en lägenhet och att ingen kom till skada. Tur det!

E-mail: